Mormors begravning. Vilken jag har gått och fasat för i flera år och som skulle bli den första jag varit på. Nu blev det inte så. Den första begravningen blev ju då en begravning som inte skulle ha fått vara förrän om många, många år. Älskade lillebror, det gör så ont fortfarande!
Vilket gjorde att mormors begravning bara kändes som en repris.
Fast på ett sätt blev det ändå mer verkligt den här gången, mormor är verkligen borta nu! Men hon fick uppleva mycket, hon blev ju ändå 89 år.
Nej usch, det här året är det värsta i mitt liv!!
Idag har jag iaf haft en dag med två av mina kusiner, jag är så glad att dom finns, allihopa! Världens bästa
3 kommentarer:
finns inga ord- men jag lider verkligen med dig/er!
stor KRAM!!!
Älskade du <3
Det finns inget jag kan säga eller göra för att få nåt ogjort eller för att få bort smärtan.
Men jag kommer snart hem, och hoppas att jag kan få dig att må bättre för en stund.
Håller verkligen med om att detta år har varit ett skit år! Tänker på dej <3
Skicka en kommentar