lycka!

Även fast jag väldigt många gånger tycker att allt är så fruktansvärt tråkigt och jobbigt, ungarna bara bråkar, jag har inget fast jobb och allt är bara rent allmänt blä. Så har jag faktiskt börjat inse att jag har det fruktansvärt bra. En helt fantastiskt underbar familj. Allt behöver inte vara perfekt för att vara bra! Igår satt jag nästan alldeles tårögd när jag tittade på barnen som busade med mormor, morfar och morbror. Dom älskar varandra och jag är så lyckligt lottad som har dom nära.
Vi har det helt underbart precis som vi har det även fast allt inte är som det "ska" Nu ska vi bara försöka fokusera på det vi har och strunta i vad som skulle kunna vara bättre!
Vet egentligen inte riktigt vad jag ville få fram med det här men ta hand om varandra och njut av stunden som den är!
Och ta vara på tiden för den försvinner helt förskräckligt fort!