tisdag 2 mars 2010

sprutor...

Hade den första jobbiga natten inatt! Aaron ville absolut inte ligga själv, inte ens bredvid mig. Nej, det enda som funkade var att hålla i honom och sitta och hoppa i sängen, så där satt jag och hoppade i typ 2½ timmar! Räckte med att tänka tanken att lägga ner honom så började han skrika! Så jag har lite ont i kroppen idag :)

Och idag var det dags för 3-månaders sprutorna för Aaron. Åh stackaren vad han skrek. Inte nog med att jag väckte honom när han låg och sov och att han inte fick sova när han var trött, nej då ska dom sticka nålar i benen också :(
Det tog en stund innan det gick över, men han lugnade ner sig och somnade iaf :)
Vägning och mätning också såklart, 6360 g och 60,2 cm. Växer så det knakar :D
Får väl se om han får nån reaktion på dom, hoppas vi slipper!

På em blev det lite Colin & mamma tid tillsammans! Vi åkte ner till öppna förskolan och lämnade lillebror hemma med pappa. Det var väldigt lugnt på öppna, men skönt det, inte så många barn för Colin att bråka med ;) Han skötte sig galant idag!!

Hemma hade det väl gått lite sisådär, Aaron hade skrikit i typ 40 min efter jag gått... känns så hemskt att lämna honom när jag vet att han nästan garanterat kommer skrika, men han måste ju lära sig vara med pappa också... Han somnade iaf och sov så skönt när vi kom hem!


Mamma ringde ikväll också och berättade att hon hade varit med mormor till akuten igår kväll, hon hade ramlat och brutit den andra lårbenshalsen :(

Det känns så fruktansvärt hemskt att hon är så himla dålig. Mormor som alltid har varit jättepigg!!!





Varför kan man göra kladdkaka i micron för???? Det är alldeles för lätt och nästintill godare än vanlig.... Och man äter alldeles för mycket av den! Jag so
m skulle sluta med sånt här :S

1 kommentar:

Sanna sa...

ojoj låter som din natt inte var den bästa=(
Stackars Aaron som har tagit spruta=( hoppas också han inte reagerar på den. nog med sjukdomar o skit nu=)

usch vad jobbigt o lämna en ledsen bebis. Norah var ju också så där när hon var lite, tur sånt där går över med tiden, men såklart jobbigt när man befinner sig mitt i allt.